Kategoriarkiv: löpning

Mindful löpning

De flesta träningsformer funkar ungefär som mindfulness. Att vara närvarande i nuet. Koncentration, fokus, kontroll, att ge sig hän åt andras instruktioner, teknikkrav. Något eller flera saker går att hitta i vilken träningsform som helst. Yoga tränar medvetandet aktivt som en del i träningsformen, i andra typer av träning får man det på köpet eftersom det är helt omöjligt att tänka på något annat än det man gör för stunden. Den här tillfälliga frikopplingen av det ständiga tankeflödet i hjärnan är en av anledningarna till varför träning funkar så bra att rensa huvudet med, sortera tankarna, stressa ner.

Idag använde jag transportlöpningen till förskolan som bortkoppling/avkoppling/frikoppling. Jag springer med musik i öronen ibland, och är jag på rätt humör så kan jag förlora mig fullständigt i musiken, mina steg, andetag och hjärtslag. Det underlättade nog ”löparbubblekänslan” att det nu är mörkt ute 16.30. Omhuldad och inbäddad av mörkret. Ganska lite runtomkring existerar, mer än ganska passivt kontrollerande av trafik på lämpliga ställen. Så otroligt befriande.

Dagens mest euforiska intervaller sprangs till MIKA-Stardust. Prova om ni är musikspringare!

PS. Mindfulness inkluderar mer än att vara i nuet. Framför allt är mindfulness det DU vill att det ska vara. Om det inkluderar att vara mer medveten om nuet, eller uppmärksamma alla dina ”blessings” etc. tycker jag inte spelar någon roll. Lycka nu av Titti Holmér är en fantastisk bok om mindfulness. Kostar runt en femtilapp i pocketversion och har så mycket klokheter att den håller att läsa flera gånger.

20131105-203859.jpg
Bild lånad från Pinterest

Annonser

Kalashelg

Den här helgen är det ett barnkalas per dag. Idag var det ett härligt utekalas med 19 glada barn. Kul med glada barn och två timmar är en lagom dos. Efter veckohandling och ombyte begav jag mig ner till ett närliggande grönområde där jag har en slinga på 800 m (och går utmärkt att förlänga till tusingar) som lämpar sig för intervaller. Jag tog med mig sonen som hejarklack och han höll precis ut de fyra intervallerna jag hade satt som minimum att köra. Fyra intervaller är bättre än inga. Det var dessutom tänkt som testkörning av höften som var nåldyna hos naprapaten igår, så det kändes som en bra strategi att köra tillräckligt men inte mer. Höften kändes topp, knät var tyst och medgörligt, yeeey säger jag och gör en liten glädjedans över detta.

Barnet agerade också fotograf.

20130921-200909.jpg

Då hade pulsen nyss varit mer än fyra ggr högre än morgonens notering.

20130921-201138.jpg

Löpcoach

Igår blev det lite körigt när jag skulle hem från jobbet, så jag hann inte byta om och ta mig löpandes till förskolan. Skam den som ger sig, så jag utarbetade en ny plan: att barnet skulle få cykla och jag jogga bredvid. Det fungerade utmärkt, och vi var båda överens om att det var ett väldigt mysigt sätt att tillbringa kvällens kvalitetstid på.

På vägen hem passerade vi en BMX-bana där en träning pågick. Sonen blev helt fascinerad och när vi gav oss därifrån efter säkert en halvtimmes spanande, hade vi en informationslapp med hem om tid för nybörjarträning. Kanske tar oss dit och provar…

VårRusetkvällen

Inlägget ni alla väntat på, hur gick det då på VårRuset?

Jag och min ständige vapendragare, soon-to-be femåringen, var på plats när det fortfarande var luftigt på KAP-området vid Kungsängsbron där VårRusets arena fanns. Blossom var redan i tjänst och minglade, presenterade och pratade. Blossom är verkligen en proffs!

Efter vi hade kikat bland sponsortälten hittade vi till vårt B.A.B.Y-networktält och väntade in övriga teammedlemmar där. Jag var lite stressad innan loppet, med att få iväg min vapendragare med barnvakten, dela ut tröjor till teamet eh ja… Vad höll jag på med? Jag var nog lite nervös, stressigt blev det i alla fall. 18.45 var hela teamet ombytta och hade skingrats för uppvärmning och uppladdning i startfållan. Jag ställde mig i toakön. Världens längsta. Försökte värma upp genom att småhoppa där i kön och hann fundera både en och fem gånger på om jag skulle hinna fram innan startskottet gick. Med två minuter tillgodo hann jag in i fållan med andan i halsen. Bansträckningen var inte alls som jag hade fått för mig samma som Blodomloppet förra veckan. Eftersom vi startade längre söderut, sprang vi även längre söderut mot Ultuna innan vi vände.

Starten gick väldigt bra och trots att det var lite tätt i starten så var det inga problem med framkomligheten och fältet sprack upp ganska snart. Skönt med utrymme och att slippa behöva sicksacka mellan långsammare löpare. Jag såg till teamcoachkollega Kajsa från och till under loppet tills det var ungefär en km kvar, då hon la in långspurt som jag inte kunde hänga med på. Jag hade samma luftrörsproblem som under Blodomloppet för en vecka sedan, och sista tre km var riktigt kämpiga att få luft. Tappade mycket fart de sista två km och stapplade in över mållinnjen på 26.01. Personbästa trodde jag först, men jag sprang visst en halvminut snabbare på Bellmanstafetten förra året. Personnästbästa i alla fall. Jag var sist in av #teamUppsalatjejerna och stämningen var uppsluppen och glad efter målgången. Kristi och Kajsa slog personbästa. Coach Pernilla, Karin och Joanna var snabbfotade och nöjda. Lagets snittid 24min 8s visade stå sig bra mot övriga städers B.A.B.Yteam med bara Sundsvall som sprang igår torsdag som snabbare stad.

Efter fin picknick och high fiveande över allas fina insatser gav vi oss hemåt, med tröttare ben men glada hjärtan. Tack tjejer för en härlig löparfest!!

#TeamUppsalaVårRuset har blivit peppade med mellisbars från Reztart, Vitamin Well Sharp från Vitaminwell, Core protein bars från Svenskt kosttillskott, mössa eller strumpor eller tröja i supermjukt material från Mindmoves. Tack så mycket!! Massor av pepp har vi fått av övriga B.A.B.Y-lags coacher och Malin Nylén, mamma till B.A.B.Y-network. Nu laddar vi mot nya äventyr. Vilket är ditt nästa lopp?

20130531-182923.jpg

20130531-182957.jpg

20130531-183021.jpg

Blodomloppet

Kvällens äventyr var Blodomloppet. 5km på samma bana som VårRuset om exakt en vecka. Jag hann inte värma upp efter lite kaosig lämning av sonen till en i laget som inte skulle springa. Sonen ledsen och mammig. Jag hann jogga bort till min startgrupp, posta ett tweet, och sedan var det dags (mm jag vet, prioriteringar). Efter ungefär 3 km fick jag kramp i magen, och var tvungen att gå några flera minuter tills krampen släppte lite. Mina luftrör känns fortfarande inte bra. En kompis tyckte jag skulle gå och kolla dem för ansträngningsutlöst astma, jag börjar möjligtvis hålla med. Trots trubblet på vägen så var jag bara en minut från personbästa och sprang i mål på 27.04 och är nöjd med det. Trevlig picknick efteråt, även om jag har vissa synpunkter på en del av grejerna i picknickkassen. Mer mat, och mindre daimbullar och saft, tack. Härlig stämning på Studenternas i vårkvällen, när lagen satt till synes väldigt glada och nöjda och picknickade. Nästa onsdag är det dags igen! Då VårRuset!