Månadsarkiv: juni 2014

Dagens tänkvärda

Idag tänker jag på och gillar det här väldigt mycket. Hälsa är det eftersträvansvärda. Vad är hälsa för dig?

Annonser

Bärtårta med glassbotten

Jag hade ambitiösa planer på midsommartårtor. Hallonmousse på chokladbotten med jordgubbar, eller mandelbotten med lemon curd och jordgubbar. Men, så prioriterade jag andra grejer än att stå i köket och letade fram ett recept på Yogobe på glassig cheesecake (hittar inte länken nu, tur att jag hittade den igår) som flimrade förbi i mitt flöde för någon vecka sedan. Ursprungsversionen är vegansk och använder mandelmjölk istället för komjölk. Jag använde vad jag hade hemma.

6 bitar
2 dl cashewnötter blötlagda i 2 timmar
3 dl mjölk
7 urkärnade dadlar
1/2 tsk vaniljpulver
Saften från en halv pressad citron

Mixa allt så slätt som möjligt och bred ut i en fryssäker form. Frys i minst ett par timmar innan servering och ta fram ca 10 min innan den ska ätas. Precis innan servering läggs valfria bär i riklig mängd ovanpå. Klart, vackert och gott!

20140621-174649-64009209.jpg

Matilsk

Finns det någon som känner igen sig i att hamna i hrrm, låt oss säga lite sämre humör än vanligt när hungern är stor? Ibland är humöret värre än hungern trots att det är hungern som är problemet. Jag blir matilsk. Jag får tunnelseende och kan inte tänka utanför tunneln, och där i slutet hägrar maten. Som häromdagen när jag tagit med mig tonfisksallad till lunch. Tonfisken var fortfarande förpackad i sin konservburk och när det blev lunchdags gick inte en konservöppnare att finna i köket på vår avdelning. En kollega frågade mig någon timme senare om det inte fanns någon i grannavdelningens kök, eller om jag inte kunde fått låna från kaféet i samma byggnad. Äh, sa jag. För det fanns verkligen inte i min tunnel där och då. Mot maten. Samma dag var jag välutrustad med kvargmellis med bär till eftermiddagen, så det blev efterrätt redan till lunchen och jag blev mätt och glad och den Amelie jag själv känner igen och identifierar mig med. Jag tänker på den där reklamfilmen som snurrade för några år sedan om hen som skulle tatueras och pekar på ett motiv i någon pärm och tatueraren gaddar in även prislappen i motivet. Jag minns inte var det var reklamen tyckte man skulle äta men jag känner igen mig i att tankeverksamheten liksom avtar. Autopilot mot mat.

Blir ni matilska?