Månadsarkiv: september 2013

Höstvirusar

Jag har vaknat med taggtråd i halsen. Jag kände det i kroppen redan igår eftermiddag men kunde inte skilja det från ömheten i kroppen efter naprapatbehandlingen jag var på. För varje gång jag vaknade inatt har rivigheten blivit värre, och virusdrabbningen är ett faktum.

När jag blir krasslig är en av de första tankarna: vad har jag nu gjort för fel? Som om det vore mitt fel… Tanken är inte helt tokig kan jag ändå tycka, vi kan göra många saker för att ge immunförsvaret så bra förutsättningar som möjligt. Äta bra, sova ordentligt, träna lagom, positivt stresstillstånd exempelvis. Och det är väl bra att reflektera över sin situation och om man behöver göra något annorlunda för att ge sig själv bäst förutsättningar, men att klandra sig själv fyller minsann ingen funktion. Får vi i oss virusar som kroppen inte har något skydd för så blir vi sjuka, även om vi gjort alla andra saker rätt. Jag lever dessutom i förkylningshögrisk med barn på förskola. Så, den här gången letar jag inte fel utan försöker omge mig med rätt, och hoppas att kroppen blir kvitt virusarna snabbt.

20130925-090617.jpg

Vatten är rätt 🙂

Annonser

Dagens

image

Den här är så himla klok, rätt och söt. Lånad från Yogobe, om det var Facebooksidan eller Instagram har jag glömt…

Kalashelg

Den här helgen är det ett barnkalas per dag. Idag var det ett härligt utekalas med 19 glada barn. Kul med glada barn och två timmar är en lagom dos. Efter veckohandling och ombyte begav jag mig ner till ett närliggande grönområde där jag har en slinga på 800 m (och går utmärkt att förlänga till tusingar) som lämpar sig för intervaller. Jag tog med mig sonen som hejarklack och han höll precis ut de fyra intervallerna jag hade satt som minimum att köra. Fyra intervaller är bättre än inga. Det var dessutom tänkt som testkörning av höften som var nåldyna hos naprapaten igår, så det kändes som en bra strategi att köra tillräckligt men inte mer. Höften kändes topp, knät var tyst och medgörligt, yeeey säger jag och gör en liten glädjedans över detta.

Barnet agerade också fotograf.

20130921-200909.jpg

Då hade pulsen nyss varit mer än fyra ggr högre än morgonens notering.

20130921-201138.jpg

Att lyssna på sin kropp

Jag hade packat mellis, klätt mig i färgglada strumpor och skor, tänkt glada tankar om intervallturen hem så vid lunch någon gång känns kroppen inte riktigt med på noterna… Jag borde anat redan imorse när jag lyckades ignorera väckningssignalen i flera minuter (trots att den är brutal) och vaknade med tungt huvud. Diffus känsla i kroppen av generell trötthet och visst är det lite rasp på högersidan av svalget? Nädå. Jodå. Mer. Äh, den där intervallturen ställdes in. Beslutet accepterades och kvällens prio blev att ta hand om kropp och själ i ännu större utsträckning än det hade blivit annars.

20130910-204138.jpg
Färgglatt ben som får springa intervaller en annan dag

Jag har gjort saker som GER energi. T.ex. lagat rolig och god mat från Linas matkasse (håll bara tummarna att den där kycklingfärsen som luktade lite funny när jag öppnade paketet verkligen var ok…), blivit överöst med pussar av sonen, fått undan lite tvätt, foamrullat, andats, hunnit vara tacksam och ska ge mig i kast med att torrepa senaste Somamove inför torsdagens klass. Om det finns lite vaken tid efter det tänker jag läsa om härskartekniker, bok av Elaine Eksvärd. Spännande!

Jag ger mig själv en klapp på axeln för att jag inte chansade på att springa, det var INTE det min kropp behövde idag. Förhoppningsvis är det senaste galna veckans stresspåslag som tar ut sin rätt och kan sovas bort. Annars kanske det bryter ut några virusar, men förhoppningsvis mildare än om jag hade peppat igång dem med 70-20 intervaller. Vi får se.

20130910-204149.jpg
Delar av ingredienserna till hemmapyssel nr1, maten.

Invigning på The Academys The School

I fredags eftermiddag tog jag tåget till huvudstaden, tuben till Solna, promenerade över en bro och vips så var jag tillbaka i lokalerna som jag och mina PT-klasskamrater skrattade, lyssnade, svettades, våndades och uppfyllde drömmar i. The Academys utbildningslokaler ligger vägg i vägg med Hotell Mornington i Bromma och i fredags var det dags för aw med invigning av lokalerna. Någon i The Academy-teamet sa att man förstår inte hur bra det är med egna lokaler förrän man har det, och det är ju onekligen praktiskt att ha anpassade lokaler som man själv rår om. Samarbetet med Mornington och tillgången till gymet en trappa upp är en lyckad fusion som även möjliggör att ha de praktiska momenten förlagda på The School.

20130908-112106.jpg

Det här inlägget är dock inte en hyllning till lokalerna utan till teamet som jobbar i dem. Jag har inte träffat alla, men ganska många var involverade i min resa till Personlig Tränare, och samtliga är så fantastiskt engagerade, kunniga, prestigelösa och professionella. De är där inte för sin egen skull (och om det är så döljer de det bra), utan för studenterna och för att hjälpa oss att bli så bra som vi vill bli. I fredags fick vi höra lite av styrelseordförandens tankar om The Academys framtid och strävan om att bli bäst-inte störst. Rätt fokus tycker jag. The Academy lyckas med att knyta rätt personer till sig, som blir varumärket utåt. Framgångsrika inom sin specialitet vet utbildarna vad som krävs för att nå långt och de är generösa med den kunskapen. Var uppdaterad! Se dig omkring! Tänk utanför boxen! Gör det inte svårare än det är!

Jag tycker det är så otroligt inspirerande att lyssna på människor som brinner för sin sak. Elden sprider sig… Jag tar med mig så otroligt mycket från mina utbildningsveckor inte bara för tränings och hälsoarbete utan i övriga uppdrag/livet/jobb.

20130908-111632.jpg
Lite suddig Catrin, Jari och Micke som blir intervjuade av Kristin Kaspersen